Ayahuascaupplevelsen

En ayahuascaupplevelse

Shamanen hade bett mig att lita på medicinen. Han hällde upp en halv kopp ayahuasca, och jag sa: –Salud Maestro!, och drack upp.

Efter 20 minuter började jag känna mig varm. Nästan lite som come-upen på MDMA. Jag hade en mysig känsla i kroppen, och låg på madrassen i templet och log. Denna gång skulle någonting hända. Helt säkert.

Efter några minuter såg jag vågor av elektromagnetism. Från höger, från vänster, underifrån, från alla håll, och som tillslut tog tag i mig och slet mig ur min kropp.

Jag blev utkastad i universum och landade någonstans i rymden, omringad av stjärnor, galaxer och regnbågar. Långt långt bort såg jag ett starkt vitt varmt sken. Ett gudomligt ljus.

Jag hörde en röst som sa vänligt:

–Var inte rädd, vandra med mig. Gå mot ljuset.

Jag kände mig förvirrad. Jag tittade mig omkring, jag svävade med fötterna och kunde se jorden långt borta.

–Vandra med mig, sa hon igen.

–Du ska få se gud. Det kommer inte att bli lätt, men det kommer att vara värt det.

Jag uppfattade rösten som min egen själ.

Plötsligt spelades det upp videoklipp för mig. Viktiga episoder från mitt liv, där jag sårat någon ,eller någon sårat mig. Hur jag hade varit som pappa. Jag såg ett klipp där jag satt min son att spela TV-spel för att själv försvinna i vinets rus. Jag började gråta. Jag såg hur mycket tid jag slösat bort på oro och att distrahera mig själv. Gråtandes såg jag allt som hänt i mitt liv, och jag förstod helt plötsligt varför. Hur min själ alltid varit där, jag hade bara aldrig lyssnat. Hur allt tokigt var tvunget att hända precis så som det gjort, och hur allt faktiskt var perfekt. Jag blev översköljd av förlåtelse, jag förlät både andra och förlät mig själv.

Jag fortsatte gråta, men nu av glädje och inte utav sorg.

Jag insåg att jag hade kommit till ett stort vägval i livet, och bestämde mig för att vandra, och tog försiktigt några steg fram mot ljusskenet.

Då började mitt synfält kantas av insekter, små kryp och parasiter. Jag började känna mig illamående. Jag blev medveten om hur shamanen jobbade effektivt med att rensa min kropp och mitt sinne.

Chakapan (ett rytmiskt instrument gjort av löv) kändes som en sop som gick runt i mina vener och sopade upp allt skräp som fanns i mig. Den rensade i sinnet, sopade bort negativa tankemönster och orationella rädslor. Helt plötsligt så var sopskyffeln full, och jag behövde kräkas.

Jag tog hinken som stod bredvid min madrass och började kräkas ut alla negativa energier. Jag visualiserade spindlar, maggots och andra insekter och det kändes fantastiskt att få ut dem 🙂

Det blev dock stopp i de nedre regionerna också, och jag kände att det måste ut bakvägen. Jag reste mig snabbt upp, men satte mig direkt ner på huk då jag insåg hur snurrig jag var.

Nu satt jag på knäna, och var på väg till toaletten som är placerad utanför templet, men kände att jag inte hade tillräcklig balans för att kunna gå. Jag satt mig ner ett tag och avvaktade, men kände att jag måste ta mig till toaletten snabbt annars fanns risk för en olycka. Jag kämpade mentalt för att samla styrka och resa mig upp och gå, då en fågel utanför templet plötsligt säger till mig: –Henrik, res dig upp och gå ut på toaletten!

-Va? Är det en fågel som ber mig att gå på toaletten?, frågar jag.

-Ja, svarar fågeln, och ber mig igen att resa mig upp och gå. Att styrkan finns alltid i mig.

Jag funderar snabbt på om jag har blivit tokig, sedan försäkrar jag mig igen: –Är du en fågel som pratar med mig och ber mig att gå på toaletten?

–Ja, det är korrekt. Res dig nu och gå ut på toaletten!

Jag litade på fågeln och reste mig sakta upp och gick ut mot toaletten på utsidan av templet.

Väl på toaletten så började en kamp mot mina egna demoner. Allt skulle ut. Jag kräktes, bajsade och svettades. Det kan låta obehagligt, och visst, det var ganska utmattande, men så befriande.

Efter ett tag kände jag mig helt tom. Tänkte att jag kanske hade blivit rensad nu 🙂

Inne ifrån templet hörde jag att shamanen började vissla på min favoritsång (icaro) “Estrellas del universo”. Jag log.

Jag började återfå styrkan och fick nästan en religiös känsla i kroppen. Det kändes som att det slog ut ljusblixtar ur mina finger, och jag tänkte gå ut och koppla ihop dem med stjärnorna.

Väl ute så började jag dock bli illamående igen, och tänkte direkt på vad rösten hade sagt: “Det kommer inte att bli lätt, men det kommer att vara värt det.”, och insåg att jag hade mycket mycket kvar som skulle rensas ut, och gick tillbaka till toaletten .

När jag dagen efter vaknade med ett leende på läpparna hade jag en känsla av att vara autentiskt lycklig.

Allt chatter och brus i huvudet var som borta. Fri från okontrollerade tankar, nästan helt stilla. Alla negativa tankar jag brukade ha hade försvunnit, och inte ens aktivt kunde jag lyckas komma åt dem.

Det kändes som att jag hade fötts på nytt, med nya perspektiv och förnyad livsglädje.

Vidare så var otroligt djupt tacksam för effektiviteten och kraftfullheten i medicinen och shamanernas arbete.

Jag insåg att jag var en del av naturen, en del av något mycket större. Att jag inte alls var ateist, och även om jag visste mycket lite, så väntade något fantastiskt spännande runt hörnet. En resa. En spirituell resa.